Lucrezia

Nu har jag börjat motioner på allvar. Har varit och tränat varje dag den här veckan och veckorna innan vart det tre gånger i veckan. Det känns hur bra som helst. Det är ju superkul! Fast man kan ju inte köra Body Pump dagarna i enda. Jag måste komma på nåt annat att göra. Jag försökte få tag på något vettigt innebandylag att spela i, men de var tyvärr redan för många. Knäckande.... Så denna vecka har jag testat alla apparater på gymmet.

Löpbandet;
Jag har aldrig sprungit på ett sådant förut. Men jisses vilken upplevelse. Eftersom jag har supersvårt att springa utan anledning (dvs en boll) sprang jag inte på löpbandet utan jag gick. Så jag gick å gick å gick.....det kändes riktigt bra. Just att man hade en massa siffror och grejer att titta på gjorde det hela intressant. Fast jag tittade rätt mycket ner i bandet också, vilket jag fått veta i efterhand nog inte var så smart. När jag hade gått i en halvtimme och 3.5 km hoppade jag av bandet. Å det var då det slog till, yrheten! Jag kunde knappt stå på benen... Som tur var fanns det en vägg att gömma sig bakom. Så där stod jag och tryckte. Ska det vara så?

Crosstrainern:
Jag trodde namnet på prylen betyder att man ska träna alla delar av kroppen i kors, men det kände jag inte. Man stod ju bara helt statiskt med armarna. Hantagen man skulle hålla i rörde sig inte. Får det verkligen heta Crosstrainer då?

Cykeln:
Hum, ja jag tycker att det är skoj att cykla ute....men efter 3 minuter på motionscykeln var jag helt uttråkad.

Roddmaskinen:
Den maskinen har varit upptagen varje gång jag varit där. Den måste vara bra! Konstigt bara att gymmet bara införskaffat en! Jag kanske ska gå och påtala det för dem.....

Hur som helst, slutsatsen av detta är att det är svårt att hitta nåt att köra konditionsträning på där. Så det jag börjar fundera på är simning. Problemt där är att jag har så traumatiska minnen från badlektionerna i skolan. Är jag ensam om att ha dem? Jag menar egentligen är det ju hur skönt som helst att simma. Så just nu sitter jag och försöker peppa mig själv att gå iväg och simma. Jag har hållit på några dagar nu. Någon som kan ge mig styrka?

Idag har det varit en sådan där dag som bara har varit full av motgångar och besvikelser. Ingenting har gått som man planerat. Det hela startade imorse när jag å råttan skulle ut på morgonpromenad. Den senaste tiden har han varit så snabb å rask i tassarna att man haft fullt sjå (jag vet att ordet finns, men inte hur det stavas) med att hänga med. Men idag, segare hund får man leta efter. Han skulle lukta på varje millimeter vi passerade och inte nog med det, han skulle gärna gå bakåt eller åt sidan eller åt nåt annat håll som inte var lägligt alls...men men...han är ju fortfande lilla söthunden, så man kan ju inte bli arg på honom. Men så kom man till jobbet...å det är måndag!! Å precis allt som kan jävlas gör det...datorn hänger sig...kollegor dräller omkring och frågar om en massa saker. Det kanske inte låter så mycket för världen. Nu när jag skriver ner det såhär, ser det ganska lite ut.... Men så kommer man hem å vääääärsta elräkningen har landat i brevlådan!! Jag tappade hakan när jag tittade på den....å frågade mig själv och alla andra om det kunde vara sant. Å jag fick ett entydigt svar -DET ÄR SANT!!
Helt plötsligt såg jag alla småroliga saker....bara försvinna ut i det blå..
Jag ska gå å träna imorgon och se om jag blivit nå starkare.....

......prestationsångesten!! Jag trodde att den skulle vänta lite på sig, men den har redan kommit. Kanske delvis för att jag insett att hundkräket skrivit mer än mig och dessutom roligare. Jag kanske bara ska lägga ner och låta honom ta över. Det är ju endå han som bestämmer till viss del. Som nu tex, då han bestämt att han ska tränga ut mig ur soffan. Han verkar tycka att det är han som äger den, men jag får bara mindre och mindre yta. Till saken hör att det här är en tresitssoffa och han är en hund på typ 7 kg.  Fast jag kommer att kriga för mina cm nu!

Då har jag då spenderat några timmar med att försöka få till vettiga färger på sidan, men det var fan inte enkelt. Hur i helvete ändrar man färgen på texten. Kan den inte vara nån annan färg än svart?

Så var det dax för mig med. Tala om att man faller för grupptrycket. Men...jaja....man får väl se det som någon form av dagbok till sig själv. För vem skulle ha lust att sitta å läsa det jag skriver?! Nåja, vi får se hur det här slutar!!